Vad ska en kritik innefatta? Behövs den?
Saxat ur SKK's häfte
http://www.skk.se/Global/Dokument/Utstallning/Broschyrer/Regler-och-anvisningar-for-exteriordomare-samt-domaretiska-regler-U31.pdf
Anvisningar för bedömningen
Domarens uppgift vid en utställning är att bedöma och med valörpris ange kvaliteten hos deltagande hundar eller grupper av hundar samt att inbördes placera tävlande hundar i konkurrensklass. Domaren ska vidare avge ett skriftligt utlåtande över de deltagande hundarna och motivera sin prissättning.
Vid en hundutställning bedöms exteriöra förtjänster och fel enligt gällande standard, samt hundens mentala egenskaper. Domaren tar härvid hänsyn enbart till hur hunden framstår och uppträder vid bedömningstillfället. Det primära syftet med all bedömning är att tjäna aveln genom att värdera resultatet av avelsarbetet sådant det framgår av de deltagande hundarnas kvalitet. Domaren utmärker därvid för respektive raser typiska och exteriört framstående individer med rastypiska mentala egenskaper inklusive sådan tillgänglighet som möjliggör en normal examination av hunden. Domaren har givetvis också till uppgift att i sin bedömning tydliggöra sådana fel och brister som är tecken på ett negativt resultat och utveckling av avelsarbetet. Utställningsdomaren får i sin bedömning inte tillåta sig påverkas av eventuell vetskap om hundens härstamning eller avelsvärde och inte tillåta sig några antaganden om detta. Det ankommer inte på domaren att uttala sin uppfattning om en hunds potentiella värde i framtida avelsarbete. Bedömningen ska ske med enhetlig, vedertagen och tydlig metodik.
Följande ska alltid ingå:
• Bedömning av hundens helhet
• Anatomisk helhets- och detaljgranskning
• Bedömning av rörelserna
• Prövning av hundens tillgänglighet
Bedömningens princip är en sammanvägning av förtjänster och fel. Vid bedömningen ska domaren väga en hunds förtjänster och fel mot varandra. Domaren ska i första hand notera de förtjänster som hunden har och som svarar mot rasens typ. En bedömning får inte bestå i ett ensidigt sökande efter och en uppräkning av en hunds fel. En hund som inte har några väsentliga fel behöver av den anledningen inte nödvändigtvis vara ett gott avelsresultat om den trots sin ”felfrihet” inte har några påtagliga förtjänster och alltså därmed inte är av en önskad rastyp. Den övergripande anvisningen ska vara att varje avvikelse från standarden är fel och ska bedömas i förhållande till graden av avvikelse och sammanvägas med hundens förtjänster. Exteriörbedömningen vilar på domarens kunskap om rasen och hans/hennes fria skön att använda denna kunskap i sammanvägningen av fel och förtjänster. Denna viktiga allmänna princip sätts ur spel endast när det i den officiella standarden klart anges att ett fel är diskvalificerande, eller när det i standarden anges att förekomsten av ett visst fel ska leda till att en viss kvalitetsprisvalör inte får överskridas. Diskvalificerande fel ska alltid medföra att hunden ges Disqualified. Domaren ska tydligt i kritiken ange förekomsten av sådant fel. Det är alltså tekniskt felaktigt att tilldela en hund med ett diskvalificerande fel något annat kvalitetspris än Disqualified, även om det i övrigt är en utmärkt hund. Man finner ofta i rasstandarder listor med fel med angivande av felens grad av allvar, till exempel fel och allvarliga fel, utöver uppräkning av diskvalificerande fel. Likaså har ofta rasklubbar i kompendier och sammanfattningar angivit hur ett visst fel ska knytas till ett visst kvalitetspris. Det är viktigt att komma ihåg att informationer och synpunkter av detta slag ska ses som värdefulla rekommendationer och inte något annat. Finns inte tydliga direktiv i den officiella standarden, så gäller grundprincipen att fel och förtjänster vägs mot varandra. Automatisk låsning av fel till ett visst kvalitetspris gynnar inte en bedömning som fokuserar på hundarnas förtjänster och riskerar också att leda till att man får en vinnande hund med minsta antal fel, men som kanske inte alls är den värdefullaste ur rastyps- och helhetssynvinkel. Det är viktigt att framhålla att en domares fria skön aldrig ska tolkas som en rättighet att ersätta i välgrundad kunskap baserade beslut med subjektivt tyckande.
Följande ordning vid bedömningen rekommenderas:
Domaren inleder med att granska alla hundarna i en klass samlade i ringen både i stillastående och i rörelse. Domaren får här sin första uppfattning av de enskilda hundarnas helhet. Därefter följer granskningen av varje hund för sig, varvid domarkritiken skrivs av domaren själv eller dikteras för ringsekreteraren. I den skrivna kritiken redovisas granskningens resultat i samma ordning som granskningen bör ske i praktiken nämligen: helhet, huvud, bett, hals, rygg, bröstkorg, extremiteter, vinkling, svans, rörelser, hårlag och övrigt.
I kritiken skriver också domaren de kommentarer han/hon önskar göra angående till exempel hur fel och förtjänster vägts samman och liknande, samt också den skrivna motiveringen till ett eventuellt Disqualified eller Cannot be judged. Det är angeläget att den skrivna kritiken på ett respektfullt och begripligt sätt motiverar det kvalitetspris hunden givits. Detta är särskilt viktigt om hunden erhållit ett pris som är lägre än svarande mot helheten.
| 
